onsdag 26 maj 2010
Dream on
Rädslan för att bli sjuk igen är så stark, betydligt starkare än jag trodde. Jag är livrädd för att hamna på sjukhus, i en sjuksäng med all min möjlighet att påverka borttaget från mig. Jag kan inte sätta ord på vad det är jag är rädd för, om det är själva sjukhusvistelsen eller om det är risken att inte bli frisk?
Allt jag och sjukvården gör för mig nu är till min fördel, för att jag i en framtid ska bli frisk. Jag måste tro, helt enkelt vara övertygad om att det är mitt öde. Att jag också har en framtid.
Jag vågar inte drömma om en framtid, bröllop, barn, bli gammal med min kärlek....Jag måste dock våga planera för att detta även finns i MITT liv och att även JAG har många många år framför mig.
Jag har lyckats bygga upp ett fantastiskt liv idag, ett betydligt mer innehållsrikt liv än vad jag någonsin haft. Detta gör mig så rädd. Jag vill ju leva detta liv jag skapat nu. Jag vill "skörda frukten av det jag sått". Jag har idag så himla mycket att förlora, jag har så mycket planer för framtiden och en vilja att finnas kvar.
Förhoppningsvis är detta till min fördel och kommer att vara motivation för mig att kämpa vidare...och vidare....och vidare...och vidare...och vidare...
Allt jag och sjukvården gör för mig nu är till min fördel, för att jag i en framtid ska bli frisk. Jag måste tro, helt enkelt vara övertygad om att det är mitt öde. Att jag också har en framtid.
Jag vågar inte drömma om en framtid, bröllop, barn, bli gammal med min kärlek....Jag måste dock våga planera för att detta även finns i MITT liv och att även JAG har många många år framför mig.
Jag har lyckats bygga upp ett fantastiskt liv idag, ett betydligt mer innehållsrikt liv än vad jag någonsin haft. Detta gör mig så rädd. Jag vill ju leva detta liv jag skapat nu. Jag vill "skörda frukten av det jag sått". Jag har idag så himla mycket att förlora, jag har så mycket planer för framtiden och en vilja att finnas kvar.
Förhoppningsvis är detta till min fördel och kommer att vara motivation för mig att kämpa vidare...och vidare....och vidare...och vidare...och vidare...
söndag 23 maj 2010
söndag 16 maj 2010
måndag 10 maj 2010
söndag 9 maj 2010
Happy up here
Denna helg har varit fantastisk från början till slut. Jag trodde för en stund att jag inte ens skulle få uppleva den här dagen och kanske är det därför jag uppfattar den som "alldeles underbar"... ?!
Den har innehållit precis de saker som för mig innefattar lycka och som gynnar mitt mående. Familj, vänner, god mat och mycket mycket kärlek!
Det är så märkligt att uppleva saker som man inte trodde var möjligt, jag blir överväldigad att ens få vara en del av det och sedan att det är helt underbart perfekt, är mer än jag någonsin vågat drömma om.
Jag är galet lyckligt lottad!
Jag har helt otroligt fantastiska människor i mitt liv!
Jag börjar förstå varför jag fick överleva och vad min syfte här är. Just detta - att få leva tillsammans med dessa människor och uppleva dagar som dessa!
Den har innehållit precis de saker som för mig innefattar lycka och som gynnar mitt mående. Familj, vänner, god mat och mycket mycket kärlek!
Det är så märkligt att uppleva saker som man inte trodde var möjligt, jag blir överväldigad att ens få vara en del av det och sedan att det är helt underbart perfekt, är mer än jag någonsin vågat drömma om.
Jag är galet lyckligt lottad!
Jag har helt otroligt fantastiska människor i mitt liv!
Jag börjar förstå varför jag fick överleva och vad min syfte här är. Just detta - att få leva tillsammans med dessa människor och uppleva dagar som dessa!
onsdag 5 maj 2010
tisdag 4 maj 2010
Celebration
Helt galet att det gått 6 månader, ett halvt år! Det känns orimligt vad som hänt på så kort tid. Som vanligt är tid svårt att förhålla sig och föränderligt beroende på vilket sätt man väljer att se på den.
För 6 månader sedan bodde jag i Helsingborg, jobbade, hade en fantastisk lägenhet och trivdes med livet i största allmänhet.
Idag bor jag i Stockholm, har ett nytt jobb, studerar, bor i andra hand tillsammans med en kompis och ÄLSKAR livet!
Detta har jag gjort på 6 månader:
- Rehabiliterats från ett aneurysm
- Utreds för en levertransplantation
- Flyttat till en ny stad
- Börjat ett nytt jobb
- Börjat studera
Detta är ett inlägg tillägnat MIG och hur jäkla bra jag gjort detta hittills! Jag tänker idag vara sååå stolt över vad jag presterat. Det är otroligt svårt och nästan obegripligt att jag nu befinner mig i den situation som jag gör. Hade någon frågat mig för ca 6 månader sedan om hur jag trodde att mitt liv skulle se ut idag, hade jag svarat att jag troligtvis inte ens skulle få/vilja leva.
Idag är jag bara så glad att jag får finnas...
För 6 månader sedan bodde jag i Helsingborg, jobbade, hade en fantastisk lägenhet och trivdes med livet i största allmänhet.
Idag bor jag i Stockholm, har ett nytt jobb, studerar, bor i andra hand tillsammans med en kompis och ÄLSKAR livet!
Detta har jag gjort på 6 månader:
- Rehabiliterats från ett aneurysm
- Utreds för en levertransplantation
- Flyttat till en ny stad
- Börjat ett nytt jobb
- Börjat studera
Detta är ett inlägg tillägnat MIG och hur jäkla bra jag gjort detta hittills! Jag tänker idag vara sååå stolt över vad jag presterat. Det är otroligt svårt och nästan obegripligt att jag nu befinner mig i den situation som jag gör. Hade någon frågat mig för ca 6 månader sedan om hur jag trodde att mitt liv skulle se ut idag, hade jag svarat att jag troligtvis inte ens skulle få/vilja leva.
Idag är jag bara så glad att jag får finnas...
lördag 1 maj 2010
In the pain, there is healing
Humörsvängningarna har tagit över idag. Det är märkligt och svårt att känslorna tar över ibland, egentligen utan anledning. Ibland slår verkligheten mig så himla hårt och det slutar med att jag tar ut det över andra. Då de ofta kommer snabbt, snart och utan en direkt orsak är det så klart svårt för en utomstående att förstå detta, jag förstår ju själv inte och kan förklara. Jag hoppas bara att folk har tålamod med mig... Jag har två stora rädslor: att bli svårt sjuk igen och att vara ensam. Båda sakerna måste jag acceptera dock. Inte nödvändigtvis gilla, men tyvärr acceptera.
Jag värderar min tid så mycket, innehållet, vem jag vill tillbringa den med och vad jag vill lägga min energi på. Det låter enkelt i teorin, men jag har börjar märka att det ibland blir motsättningar i praktiken. Det är tydligen inte möjligt att alltid göra som man själv vill eller önskar. i samspel med andra måste man kompromissa. Jag tror jag måste börja släppa att tänka att varje dag kan vara min sista, det blir för tungt. Varje dag och situation jag hamnar i funderar jag kring huruvida jag verkligen vill tillbringa min tid på detta på detta och hur jag skulle känna om detta var min sista dag. Jag är ju medveten om att jag måste börja leva i en vanlig vardag, vilket egentligen är min högsta önskan, men samtidigt blir jag otroligt frustrerad när jag känner att jag "slösar" min tid på saker jag inte vill göra eller med personer jag inte vill vara med.
Alla säger att det är bra att kunna prata om svårigheter, döden, rädslor etc. och jag kan väl hålla med. Samtidigt krävs det en hel del av mig. Jag kan mycket lätt prata om dessa saker, en samtidigt blir det ju för varje gång en påminnelse om min situation. Jag vill undvika ämnet mest för att slippa tänka på vart jag är på väg, denna ovissa väg....
Jag värderar min tid så mycket, innehållet, vem jag vill tillbringa den med och vad jag vill lägga min energi på. Det låter enkelt i teorin, men jag har börjar märka att det ibland blir motsättningar i praktiken. Det är tydligen inte möjligt att alltid göra som man själv vill eller önskar. i samspel med andra måste man kompromissa. Jag tror jag måste börja släppa att tänka att varje dag kan vara min sista, det blir för tungt. Varje dag och situation jag hamnar i funderar jag kring huruvida jag verkligen vill tillbringa min tid på detta på detta och hur jag skulle känna om detta var min sista dag. Jag är ju medveten om att jag måste börja leva i en vanlig vardag, vilket egentligen är min högsta önskan, men samtidigt blir jag otroligt frustrerad när jag känner att jag "slösar" min tid på saker jag inte vill göra eller med personer jag inte vill vara med.
Alla säger att det är bra att kunna prata om svårigheter, döden, rädslor etc. och jag kan väl hålla med. Samtidigt krävs det en hel del av mig. Jag kan mycket lätt prata om dessa saker, en samtidigt blir det ju för varje gång en påminnelse om min situation. Jag vill undvika ämnet mest för att slippa tänka på vart jag är på väg, denna ovissa väg....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
