Det går bra nu...

Aningen kaxig rubrik för dagen och jag måste genast ta i trä...men fasen vad lycklig jag är:)

Jag gjorde det idag! Jag lyckades med det sista jag längtat så efter att göra. Jag har länge funderat på det. Jag är inte vågat. Men idag kände jag mig stark, lycklig och stark tillsammans med min kärlek. Så jag slog till.

Jag har sprungit!!!

Det var nästan på dagen 9 månader sedan sist och den gången slutade det i magont - och resten är historia. Jag grät när jag sprang, jag tror aldrig att jag gråtit så av lycka. Jag kunde inte sluta le och tårarna bara rann. Jag kände mig lycklig för att ha klarat av det sista steget jag hade kvar. Det sista jag ännu inte hade gjort sedan olyckan. Jag grät av känslan att springa. Jag grät av känslan att ha lyckats ta mig tillbaka. Jag grät över att jag hade vågat och att det hade gått bra. MEN mest av allt grät jag av känslan av frihet. Jag hade kontroll över mitt liv igen. Nu finns det inte några saker jag inte vågar göra. Jag klarade det sista och det absolut största hindret.

Fy Fasen - Jag är så sjukt stolt över mig själv!!!