Everybody's chaning

Ok, då har jag sprungit för andra gången och även denna gång resulterade det i tårar. Denna gång var det ock tyvärr ej av lycka. Jag sprang under kortare tid då jag fick ont i musklerna och blev till slut tvungen att gå....blev så otroligt besviken! Det ska ju gå framåt och ej bakåt. Hade jag varit frisk och haft en dålig träningsdag så hade jag kört dubbla pass dagen efter. Nu kan jag ju inte göra så. Nu måste jag istället vänta kanske ytterligare en extra dag samt springa ännu mer försiktigt nästa gång. Jag börjar märka på vilket sätt jag har använt min träning och till vilken nytta den verkligen har varit för mitt liv. Det har dämpat ångest och oro. Det har fått mig att slappna av. Det har fått mig att rensa tankar. Träning var mitt liv....